Den digitala tekniken utvecklas och förändrar världen mer och mer. Det handlar inte längre om vissa nya applikationer som hjälper oss att göra vanliga sysslor snabbare eller effektivare. Allt oftare står vi inför ny praxis som vi inte alls skulle ha utan digital teknik och som på djupet förändrar våra dagliga rutiner och vår kultur. Det här blogginlägget presenterar två utvecklingsprojekt inom lärarutbildningen, som har som mål att utveckla ny pedagogisk praxis för att utnyttja de möjligheter den digitala tekniken medför. Projekten är en del av en mera omfattande projekthelhet inom Helsingfors universitets lärarutbildning.
I projektet Läraren i ett virtuellt klassrum, som leds av docent Liisa Ilomäki, sker undervisningen och lärandet i en virtuell miljö. En grupp studerar exempelvis franska genom att på samma tidpunkt delta i lektioner på nätet där också en riktig lärare medverkar. Studenterna kan se varandra och läraren eller de kan samlas i virtuella grupper. Samtidigt har de tillgång till allt studiematerial som finns i den digitala miljön. Det säger sig självt att virtuella studier och virtuell undervisning är något helt annat än traditionell undervisning i ett klassrum. Virtuella studier förutsätter god motivation och självstyrningsförmåga av studenterna. Å andra sidan är närvaron på lektionerna utmärkt: alla syns bra och ingen kan gömma sig bakom ryggen på en studiekamrat. På så sätt syns också studenternas kunskaper och färdigheter väl. Ur lärarens synvinkel måste man särskilt fundera på vilka aktiverande undervisningsmetoder som kan användas i den virtuella miljön. Eftersom allt fler lärare kommer att undervisa virtuellt i framtiden, är det viktigt att lärarstuderande får prova på virtuell undervisning redan under studietiden.
Det utvecklingsprojekt som leds av professor Gunilla Holm och universitetslektor Kirsi Wallinheimo fokuserar i sin tur på att stärka lärarutbildarnas digitala färdigheter och digitala pedagogiska kompetens samt på att integrera digitala verktyg som en allt vanligare och meningsfullare del av universitetsutbildningen. Studenterna och lärarutbildarna använder aktivt pekplattor. Lärarutbildarna har deltagit i en retreatdag med temat digitala verktyg, där de hade möjlighet att bekanta sig med och prova olika applikationer och metoder för att använda pekplattor som stöd för undervisningen. Studenterna använder pekplattorna särskilt under praktikperioder, där det är ändamålsenligt att bekanta sig med appar som lämpar sig för barn i förskoleåldern och elever i årskurserna 1–6. Det viktiga är att både lärarutbildarna och studenterna provar och tillsammans reflekterar över olika digitala verktyg och delar med sig av sin sakkunskap. Projektet genomförs i första hand inom de svenskspråkiga utbildningarna i småbarnspedagogik, för klasslärare och för ämneslärare.
Tack vare de båda projektens forskningsbaserade utvecklingsarbete kan vi nu inom lärarutbildningen bättre utnyttja modern digital teknik och pedagogiska lösningar som passar tekniken. Därigenom kan blivande lärare lära sig planera, genomföra och utvärdera sitt eget arbete som lärare också med utgångspunkt i digitala möjligheter. Resultaten av utvecklingsprojekten kommer också att användas inom fortbildning för yrkesverksamma lärare.
Liisa Ilomäki, Kirsi Wallinheimo ja Iina Männikkö
Helsingfors universitet
Foto: Retreatdag för lärarutbildrarna
Utvecklingsprojekt finansieras med spetsprojektmedel för utvecklandet av lärarutbildningen från undervisnings- och kulturministeriet.
Webbsidor (på finska):
– projektet Läraren i ett virtuellt klassrum: https://blogs.helsinki.fi/digiluokkatutkimus/
– projekthelhet: www.helsinki.fi/fi/projektit/uudistuva-opettajankoulutus
Ytterligare information: projektplanerare Iina Männikkö, tel. 050 376 8999, iina.mannikko(at)helsinki.fi
Oppiminen uudistuu 